du finner ingenting i henne

Har helt blåslagna ben, säkert ett dussin abstrakta formationer i blått, lila, grönt och gult, ändå är det min tatuering han ställer frågor om när hans blick faller på mina bara ben. Jag vet inte varför men jag ler och skrattar, han är ingen, han är en av mina fixidéer jag inte kan bli av med, som ofta besöker mitt huvud även fast jag egentligen inte känner någonting alls. Han pratar om knark, om relationer, om brustna hjärtan, svek, broderskap, barndom, lycka, sorg, skamsenhet, våld, terror och kaos och varje ord som lämnar hans läppar intresserar mig mer än de borde, det han säger gör mig lycklig av en okänd anledning och vi är ganska lika han och jag, på många sätt.
 
Hej hörni hetska dagar, försker hinna med att ta farväl av alla mina nära och kära, men det är ganska svårt att hinna med alla, i synnerhet när en måste lägga manken till själv, det är inte så många som minns att jag åker iväg och när de väl kommer ihåg skickar de iväg ett meddelande så här sent, när jag redan har händerna fulla med allt som hör resan till, har faktiskt skett mycket sånt nu. Men jaja, det är fint att några minns i god tid i alla fall. I söndags var väl egentligen första skedet av farväl, en AW på jobbet, med lite gamla och nya kollegor, en sista sväng där och andas lite kvarterskrog och även hänga lite med de som har stället som stått ut med oss många dräggiga kvällar. Blev lite jidder som vanligt, någon spydde över hela golvet, en hel dörr och två toaletter och en annan välte ut ett glas osv, men det är nästan vardagsmat, men tur att jag inte behöver visa mig där på ett tag.. Lördagen blev nästa gång, jag och Sigrid kastade en liten lokalfest för våra nära och kära i hennes kvarterslokal där vi bjöd på middag, tårta, bål och lite lekar. Det var faktiskt superkul och mysigt, haha har sagt denna mening lite för många gånger de senaste dagarna men det är så himla fantastiskt att samla människor från helt olika sammanhang och kretsar och bara låte de beblanda sig och lära känna varandra, det känns som om en kommer närmare var och en bara genom att de pratar med folk som också är en del av min närhet. Efter denna afton blev jag svinsjuk, efter att ha suttiit bakis och frusen i stallet var allt kört, sjukt snuvig, ont i halsen och hostig som fan (det sistnämnda kan ha bestått av kvällen innans kedjerökning hehe) så mådde dåligt och var trött när jag tog mig hemåt mot nästa, mormor och morfar! Det blev en mysig middag och massa snack och så.
 
I måndags genomförde jag min sista arbetsdag, det var lite sorgligt, bjöd på tårta och delade min bästa runda med upplärning och kaos i form av ODR och mäklarutskick hehe, så ja lite osoft men vi var ju två åtminstone! Lite sorgligt men även skönt, kanske fäller en tår i ett senare skede.
 
Nästa avsked blev i tisdags då min moster kom hit och hängde med mig hela eftermiddagen, vi fikade, snackade, packade och jag bjöd på en försenad födelsedagsmiddag!
 
Idag har det varit Anton, b-day kid, imorse blev det tårta, mjölk, blommor, levande ljus och paket på sängen för honom, han fick en ukulele för att matcha sin apdräkt (kolla videon längre ner)
 
Senare kom nog ett av de tyngre farvälen, Xena vet ju inte om jag någonsin kommer få se henne igen, men ibland hoppas jag nästan att det kommer en familj eller något som inte vill köpa, utan endast hyra så att hon är hemma när jag kommer tillbaka! Grät nästan när jag pussade henne på mulen men höll tillbaka och har hållit tillbaka resterande av dagen så någon vacker dag lär väl allt ta sig ut på oväntade vis. Ingrid var också ledsamt att säga farväl till och Aud fick jag farvälgåvor av, det var fint. 
 
Nu på EM har vi fortsatt att mysa, mamma, Sarah, Anton, vi har ätit middag och ytterligare tårta för Antons räkning och så har jag finally packat klart (säkert glömt en massa viktiga ting) och nu sitter jag här, imorgon är det den stora dagen, har fortfarande inte insett vad det är jag ska ge mig ut på, men det kanske blir så när en har gjort samma saker dag ut och dag in i över ett år, men jag är relativt förväntningslös och står med öppna armar. Nu är det dags att krypa ner bredvid Anton, sista gången på ganska länge. Puss och god natt hörni.
 
Orkar inte skriva mer, men här är lite bilder från senaste tiden.
 
 
 
 
Snel hest, Videos, Yxskaft blues | | Kommentera |
Upp